snickesnacke
Efter att ha pratat lite med ANNA så kan jag inte låta bli att lägga ut endel av vad hon sa för hon har ju så jävla rätt ibland!
Dom ser dej som ett hot... Och det är ju en jävla komplimang egentligen...
Alphahonan, du vet...
Det är som dom säger... Det är ensamt på toppen...
Och när lejonet kommer in på gården så darrar hyenorna...
Men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka de är fruktansvärt tragiskt att människor funkar så.
Att de är svaga i sig själva och måste vara med i ett "gäng" som dömmer folk utan att faktiskt ha alla fakta. I detta fall inte ett enda fakta rätt.
För jag undrar lite, hur kan man dömma ut en människa man aldrig har pratat med?
Inte ens heller har försökt utan bara står i sitt gäng och glor. Är de nån som känner att de vill prata med sådana människor? Jag klarar mig bra från det. De är säkert jättefina människor egentligen men gäng mentaliteten är inte min grej.
Jag har redan varit i den perioden i mitt liv där jag trodde jag behövde ett gäng och alltid hävda sig.
Den är över nu. Det är ingen bra period. Man låser sig själv från att utvecklas och man har säkerligen missat ganska många människor som kunde ha blivit en bra vän.
Jag undrar lite över vad vännen som såg detta fenomen hända och fick de bekräftat från dem sa om det. Inte till mig för de vet jag ju men till dem. Antagligen ingenting. Jobbigt att hamna i mitten.
Men de är inte jag som startat detta.
Jag vet att jag är en människa som ofta syns även om jag inte pratar. Jag märks även om jag inte vill. De har jag fått förklarat för mig många gånger. Men jag VÄGRAR smyga längs väggar och be folk säga Hej till mig. Det är inte jag helt enkelt.
Jag knallar heller inte fram till folk jag inte känner eller har noll form av kontakt med och börjar snacka. MEN, jag dömmer inte folk och jag är inte otrevlig om folk kommer fram till mig.
Jag är jag ! Alla måste inte gilla mig och jag måste inte gilla alla. Men måste man bete sig dumt för det?
Alla har vi olika bagage med oss i livet och mitt bagage är nog ganska mycket hårdare och innehåller endel mer tråkiga händelser, men jag tar det och använder mig av det istället för att låta de bryta ner mig. Det har skapat mig och gjort mig till den starka självständiga person jag är idag.
Ett litet gäng kommer inte kunna bryta ner det. Jag har varit där och vet precis hur de funkar.
En vacker dag kommer de oxå vara där och se på det på en helt annat sätt.
Lite funderingar har man ju fått vilka man egentligen kan lita på. Vilka som är ens riktiga vänner.
Inte detta gäng då de är ju redan bevisat *skrattar*
Men av dem runt mig. Mina ögon har öppnats och nu får vi se vad som visar sig bakom draperierna.
Dom ser dej som ett hot... Och det är ju en jävla komplimang egentligen...
Alphahonan, du vet...
Det är som dom säger... Det är ensamt på toppen...
Och när lejonet kommer in på gården så darrar hyenorna...
Men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka de är fruktansvärt tragiskt att människor funkar så.
Att de är svaga i sig själva och måste vara med i ett "gäng" som dömmer folk utan att faktiskt ha alla fakta. I detta fall inte ett enda fakta rätt.
För jag undrar lite, hur kan man dömma ut en människa man aldrig har pratat med?
Inte ens heller har försökt utan bara står i sitt gäng och glor. Är de nån som känner att de vill prata med sådana människor? Jag klarar mig bra från det. De är säkert jättefina människor egentligen men gäng mentaliteten är inte min grej.
Jag har redan varit i den perioden i mitt liv där jag trodde jag behövde ett gäng och alltid hävda sig.
Den är över nu. Det är ingen bra period. Man låser sig själv från att utvecklas och man har säkerligen missat ganska många människor som kunde ha blivit en bra vän.
Jag undrar lite över vad vännen som såg detta fenomen hända och fick de bekräftat från dem sa om det. Inte till mig för de vet jag ju men till dem. Antagligen ingenting. Jobbigt att hamna i mitten.
Men de är inte jag som startat detta.
Jag vet att jag är en människa som ofta syns även om jag inte pratar. Jag märks även om jag inte vill. De har jag fått förklarat för mig många gånger. Men jag VÄGRAR smyga längs väggar och be folk säga Hej till mig. Det är inte jag helt enkelt.
Jag knallar heller inte fram till folk jag inte känner eller har noll form av kontakt med och börjar snacka. MEN, jag dömmer inte folk och jag är inte otrevlig om folk kommer fram till mig.
Jag är jag ! Alla måste inte gilla mig och jag måste inte gilla alla. Men måste man bete sig dumt för det?
Alla har vi olika bagage med oss i livet och mitt bagage är nog ganska mycket hårdare och innehåller endel mer tråkiga händelser, men jag tar det och använder mig av det istället för att låta de bryta ner mig. Det har skapat mig och gjort mig till den starka självständiga person jag är idag.
Ett litet gäng kommer inte kunna bryta ner det. Jag har varit där och vet precis hur de funkar.
En vacker dag kommer de oxå vara där och se på det på en helt annat sätt.
Lite funderingar har man ju fått vilka man egentligen kan lita på. Vilka som är ens riktiga vänner.
Inte detta gäng då de är ju redan bevisat *skrattar*
Men av dem runt mig. Mina ögon har öppnats och nu får vi se vad som visar sig bakom draperierna.
Kattens tankar i en trött hjärna
I dag är jag tröttare än vanligt....Inte så roligt.
Men hjärnan har fått jobba extra mycket den senaste tiden. Speciellt igår.
Igår var vi nere på Uppsala Rebels och lyssnade på The Unkool Hillbillies.
Helt okej band. Inte många man känner där men å andra sidan känner jag inte så många på nån annan klubb heller. Inte direkt så att de är lätt att knalla fram till nån som står och tittar på en surt och säga Hej. Så Jag Uppfattas som Uppnosig....Ja...de är ju lätt att tycka så om nån man inte känner. Men de är ju så de fungerar tydligen. Tråkigt men vad ska man göra? Inte ett dugg. Jag är Jag, take it or leave it.
Sitter och funderar på en annan sak med. Men den ska jag nog tackla med personen som håller på att göra ett misstag som kan påverka även mig. Skärpning. Knoppen en bit ovanför axlarna....ANVÄND DEN!
Nu ska jag nog ta och ringa sandra tror jag....
xoxo
Kat
Men hjärnan har fått jobba extra mycket den senaste tiden. Speciellt igår.
Igår var vi nere på Uppsala Rebels och lyssnade på The Unkool Hillbillies.
Helt okej band. Inte många man känner där men å andra sidan känner jag inte så många på nån annan klubb heller. Inte direkt så att de är lätt att knalla fram till nån som står och tittar på en surt och säga Hej. Så Jag Uppfattas som Uppnosig....Ja...de är ju lätt att tycka så om nån man inte känner. Men de är ju så de fungerar tydligen. Tråkigt men vad ska man göra? Inte ett dugg. Jag är Jag, take it or leave it.
Sitter och funderar på en annan sak med. Men den ska jag nog tackla med personen som håller på att göra ett misstag som kan påverka även mig. Skärpning. Knoppen en bit ovanför axlarna....ANVÄND DEN!
Nu ska jag nog ta och ringa sandra tror jag....
xoxo
Kat
Tankar från en förvirrad Kat
Klockan är mycket och tankarna snurrar. Borde sova för länge sedan men de går inte så bra.
Sitter fortfarande här ....
Jag vet inte vad jag ska tro, säga eller göra i detta fall. Nej Jonas detta är inte om dig.
Men det som hände kändes inte bra. Det fick mig att vilja gå därifrån.
Tanken slog mig att bara försvinna ut i vimmlet och bara go mental bland alla de andra på golvet.
Släppa allt och bara försvinna bland tonerna till en musik jag egentligen inte alls tål.
Bli en annan.....om så bara för en stund.
Inte för att jag inte trivs med mig själv för de gör jag. Men just där , just då kändes de inte bra.
Jag kände mig mal placerad. Fick plötsligt börja bita mig i tungan. Varför?
Jag som lovat mig själv att inte censurera mig själv mera. Men jag såg, jag är inte blind.
Stelt, fejkat, inte okej.
Tillbaka till den sitsen går jag inte igen.
Misstolkad. Var de kanske jag som betonade samma sak en gång för mkt?
Sista gången var ett skämt. Förlåt mig om du inte fattade.
Nej, jag tar tillbaka det. Trött på att be om ursäkt.
Vad händer?
Ska jag vara ärlig orkar jag inte bry mig.....fel....Ärligt så vill jag inte bry mig....men de gör jag.
Jag märker skillnaden. Tro inte att jag inte ser.
Du tror du vet. Men du vet ingenting. Du tror du ser, men du är blind.
Jag kanske är lika blind jag.....Kanske ser mindre än jag inser.
Men känslan var inte okej. Jag skulle inte ha varit där.
Jag såg den tysta väggen, barriären, forskande ögon.
Lägg Ner!
Nästa gång de sker, då går jag bara.
Då är de färdigt.
Inte en gång till.
Nu låter detta säkert hårdare än jag menar det. Men text kan tolkas som läsaren vill tolka det. Efter sin egen person. För mig är detta endast ett konstaterande.
Med lugn och sansad röst. Inget argt , inget griningt.
Bara lugnt konstaterande.
Nu ska jag försöka sova ändå- sluta försöka forma känslan till ngt konkret....
Men jisses vad svårt de kan vara. De bara snurrar i mitt lilla trötta huvud.
Kanske är det just de som är felet, trött i huvudet.
Sitter fortfarande här ....
Jag vet inte vad jag ska tro, säga eller göra i detta fall. Nej Jonas detta är inte om dig.
Men det som hände kändes inte bra. Det fick mig att vilja gå därifrån.
Tanken slog mig att bara försvinna ut i vimmlet och bara go mental bland alla de andra på golvet.
Släppa allt och bara försvinna bland tonerna till en musik jag egentligen inte alls tål.
Bli en annan.....om så bara för en stund.
Inte för att jag inte trivs med mig själv för de gör jag. Men just där , just då kändes de inte bra.
Jag kände mig mal placerad. Fick plötsligt börja bita mig i tungan. Varför?
Jag som lovat mig själv att inte censurera mig själv mera. Men jag såg, jag är inte blind.
Stelt, fejkat, inte okej.
Tillbaka till den sitsen går jag inte igen.
Misstolkad. Var de kanske jag som betonade samma sak en gång för mkt?
Sista gången var ett skämt. Förlåt mig om du inte fattade.
Nej, jag tar tillbaka det. Trött på att be om ursäkt.
Vad händer?
Ska jag vara ärlig orkar jag inte bry mig.....fel....Ärligt så vill jag inte bry mig....men de gör jag.
Jag märker skillnaden. Tro inte att jag inte ser.
Du tror du vet. Men du vet ingenting. Du tror du ser, men du är blind.
Jag kanske är lika blind jag.....Kanske ser mindre än jag inser.
Men känslan var inte okej. Jag skulle inte ha varit där.
Jag såg den tysta väggen, barriären, forskande ögon.
Lägg Ner!
Nästa gång de sker, då går jag bara.
Då är de färdigt.
Inte en gång till.
Nu låter detta säkert hårdare än jag menar det. Men text kan tolkas som läsaren vill tolka det. Efter sin egen person. För mig är detta endast ett konstaterande.
Med lugn och sansad röst. Inget argt , inget griningt.
Bara lugnt konstaterande.
Nu ska jag försöka sova ändå- sluta försöka forma känslan till ngt konkret....
Men jisses vad svårt de kan vara. De bara snurrar i mitt lilla trötta huvud.
Kanske är det just de som är felet, trött i huvudet.
Så lätt är de inte....
Knuffa inte för långt, du kan förlora mig som din vän.
Lär dig gränsen innan du ser mig för sista gången.
Hit men inte längre, respektera det.
Tro inte att du kan manipulera mig dit du vill, Jag går endast dit jag vill vara själv.
Tro inte att jag inte ser vad du gör, ser mer än du vill att jag ska se
Du är inte hemlig.
Jag läser ditt kropps språk, de är som en öppen bok.
Många trasiga blad och utan slut.
Du är inte mystisk.
Försök inte locka mig med rubiner, det imponerar inte
Du kan inte vinna med saker, de betyder inget
Personlighet och integritet, de är grejer det.
Jag är inte den du tror jag är, glöm inte det.
Du skapade mig inte, du kan inte påverka.
Jag är redan jag.
Vill du ha mig i ditt liv så blir de på mina villkor.
Försök inte smyga runt, jag ser dig.
Alltid....
Det krävs mer än vad du tror för att ha en plats i mitt liv.
Förstör den inte med ett spel utan mål.
Du kommer förlora.
Akta så jag inte backar, du är farligt nära ibland.
Jag faller inte för smicker eller lovord.
Jag är starkare än så.
Du tror du vet vart du har mig. Men du har inte en susning.
Jag kan skoja , jag kan busa men de ger dig ingenting.
Jag är fri och kommer så förbli.
Sådär ja, nu har jag skrivit av mig igen och flera av mina närmaste som läser detta kommer bli fundersamma på vem de handlar om men de kan ni sluta undra om på en gång för hade de varit just dig de handlat om hade vi redan haft en diskution om det.
Nej jag kommer inte svara på frågor om det heller. Behövde bara skriva av mig lite.
Personen de handlar om kommer veta det direkt.
Kryptiskt, Ja....
Men allt behöver inte skrivas rakt ut för att gå fram.
Och i min lilla blogg värld är jag President och bestämmer heeelt själv.
*klappar mig själv på huvudet*
I morgon ska Anna på en suuuper najs fotosession!! Jag hoppas jag får se bilderna direkt när de kommer. Den donnan är grym på foto.
Ni måste skutta in på hennes sida och kolla www.miranna.se
I morgon ska jag även hem till bror som fyller år! Kaffe och kakor! Perfekt jag har lite figur att växa i =)
Lär dig gränsen innan du ser mig för sista gången.
Hit men inte längre, respektera det.
Tro inte att du kan manipulera mig dit du vill, Jag går endast dit jag vill vara själv.
Tro inte att jag inte ser vad du gör, ser mer än du vill att jag ska se
Du är inte hemlig.
Jag läser ditt kropps språk, de är som en öppen bok.
Många trasiga blad och utan slut.
Du är inte mystisk.
Försök inte locka mig med rubiner, det imponerar inte
Du kan inte vinna med saker, de betyder inget
Personlighet och integritet, de är grejer det.
Jag är inte den du tror jag är, glöm inte det.
Du skapade mig inte, du kan inte påverka.
Jag är redan jag.
Vill du ha mig i ditt liv så blir de på mina villkor.
Försök inte smyga runt, jag ser dig.
Alltid....
Det krävs mer än vad du tror för att ha en plats i mitt liv.
Förstör den inte med ett spel utan mål.
Du kommer förlora.
Akta så jag inte backar, du är farligt nära ibland.
Jag faller inte för smicker eller lovord.
Jag är starkare än så.
Du tror du vet vart du har mig. Men du har inte en susning.
Jag kan skoja , jag kan busa men de ger dig ingenting.
Jag är fri och kommer så förbli.
Sådär ja, nu har jag skrivit av mig igen och flera av mina närmaste som läser detta kommer bli fundersamma på vem de handlar om men de kan ni sluta undra om på en gång för hade de varit just dig de handlat om hade vi redan haft en diskution om det.
Nej jag kommer inte svara på frågor om det heller. Behövde bara skriva av mig lite.
Personen de handlar om kommer veta det direkt.
Kryptiskt, Ja....
Men allt behöver inte skrivas rakt ut för att gå fram.
Och i min lilla blogg värld är jag President och bestämmer heeelt själv.
*klappar mig själv på huvudet*
I morgon ska Anna på en suuuper najs fotosession!! Jag hoppas jag får se bilderna direkt när de kommer. Den donnan är grym på foto.
Ni måste skutta in på hennes sida och kolla www.miranna.se
I morgon ska jag även hem till bror som fyller år! Kaffe och kakor! Perfekt jag har lite figur att växa i =)
Godmorgon Världen
Morgon kaffe! Trevlig start på dagen!!Trött i huvudet och rent känslomässigt döv efter allt som varit den sista tiden men va faaan, liten paus får man väll ta?
Nån som vet hur man tar semester från sig själv ? Tror de kan vara rätt skönt ibland, man kan ju ta semester från de mesta annat....Men hur tar man semester från sig själv? Nån som har en idé?
Det är otroligt roligt med allt som hänt men de blir fan så mkt mer jobb än man tror.
Det är inte bara att stå framför kameran, de är allt planerande och fixande.
Packande och sminkade. Sen ska alla bilder väljas ut och mixtras med och allt sådant.
De är fan tur att både med modeller och Fotograf är så trevliga att man inte mår dåligt av att träffa dem så ofta hahahaha
Men detta är livet jag valt och så länge de tilltalar mig och jag mår bra av det så kommer jag fortsätta.
Jag är inte intresserad av att vara nån annan tillags eller leva mitt liv efter nån annans normer.
Det gjorde jag tillräckligt när jag var yngre....När man inte var så stark och mer förvirrad.
Nu e jag snart 30 år och de känns helt underbart!
Oj nu surrade jag iväg igen hihihihihi
Dricka kaffe saktare på morgonen kanske moahahahahaha
Näj, nu ska jag kila vidare ut i cyber rymden innan jag snurrar in mig helt och inte kommer loss
Nån som vet hur man tar semester från sig själv ? Tror de kan vara rätt skönt ibland, man kan ju ta semester från de mesta annat....Men hur tar man semester från sig själv? Nån som har en idé?
Det är otroligt roligt med allt som hänt men de blir fan så mkt mer jobb än man tror.
Det är inte bara att stå framför kameran, de är allt planerande och fixande.
Packande och sminkade. Sen ska alla bilder väljas ut och mixtras med och allt sådant.
De är fan tur att både med modeller och Fotograf är så trevliga att man inte mår dåligt av att träffa dem så ofta hahahaha
Men detta är livet jag valt och så länge de tilltalar mig och jag mår bra av det så kommer jag fortsätta.
Jag är inte intresserad av att vara nån annan tillags eller leva mitt liv efter nån annans normer.
Det gjorde jag tillräckligt när jag var yngre....När man inte var så stark och mer förvirrad.
Nu e jag snart 30 år och de känns helt underbart!
Oj nu surrade jag iväg igen hihihihihi
Dricka kaffe saktare på morgonen kanske moahahahahaha
Näj, nu ska jag kila vidare ut i cyber rymden innan jag snurrar in mig helt och inte kommer loss
Personligt ansvar....
Alla har ett personligt ansvar men få verkar faktiskt veta om det.
Ett personligt ansvar sträcker sig över hela ens liv. Som att Städa efter sig, eller kolla upp all information inför en resa man beställt. Vilken väg i livet man vill vara eller vilken sorts människa man vill vara.
Tex. Man köper en resa men tar inte reda på vad företaget har för policy om man skulle missa den eller om man vill avboka biljetten. Vems ansvar är det? Jo ditt! Skyll inte på företaget eller den säljare du pratar med för de är DU som inte tagit reda på den information som faktiskt finns.
Om du känner att du inte vill göra en sak men gör de ändå för att du "måste" är de inte nån annans fel än ditt eget.
Anta för i helskotta inte eller ta för givet att andra runt dig ska göra allt för dig, de är ditt personliga ansvar!!!
Om man inte tar detta ansvar kommer livet bli mkt krångligare och bråkigare så börja på en gång istället.
Mitt Liv , Mitt Ansvar, Mitt Val!
Ett personligt ansvar sträcker sig över hela ens liv. Som att Städa efter sig, eller kolla upp all information inför en resa man beställt. Vilken väg i livet man vill vara eller vilken sorts människa man vill vara.
Tex. Man köper en resa men tar inte reda på vad företaget har för policy om man skulle missa den eller om man vill avboka biljetten. Vems ansvar är det? Jo ditt! Skyll inte på företaget eller den säljare du pratar med för de är DU som inte tagit reda på den information som faktiskt finns.
Om du känner att du inte vill göra en sak men gör de ändå för att du "måste" är de inte nån annans fel än ditt eget.
Anta för i helskotta inte eller ta för givet att andra runt dig ska göra allt för dig, de är ditt personliga ansvar!!!
Om man inte tar detta ansvar kommer livet bli mkt krångligare och bråkigare så börja på en gång istället.
Mitt Liv , Mitt Ansvar, Mitt Val!